Att sitta och inte veta känns så tröttsamt.. Hur ska man hantera sina ex egentligen?  Jag gillar inte att såra människor men att ljuga är ju värre.När sanningenkommer fram är ju fråga hur den hanteras, det är så känsligt.Jag resonerar ju så att om jag inte kan påverka min livssituation, lr att det i alla fall känns så , är det dax att ta sig en funderare!

Alla val jag gör i vardagen påverkar mitt sätt att leva och med vilka jag umgås med.

Vilka val jag gör är Mina val! Jag gör dem utifrån mina värderingar och prioriteringar. Det är jag som lever med de konsekvenser min val får. om jag lämnar en relation som inte känns bra finns det orsaker till det! Sen att det utåt sett ser så jättebra ut är en sak, men att skrapa på ytan ger en annan bild! Allt som glimmar är inte guld!

En del saker jag lärt mig med åren är att jag förlorar på att att "hålla fasaden uppe" för min omgivning. Om jag kan visa hur det är och hur jag känner det så finns det vänner omkring mig som de på sitt sätt kan hjälpa och stötta. Men så länge jag själv blundar för verkligheten så gör alla andra det med. Det är ändå Jag som väljer när var och hur saker ska ske, ingen annan, dock kan det vara skönt med stöttepelare som man kan  vila hos på vägen.

Det viktigaste rådet jag fick var att:

 " du har ingen redogörelseplikt mot någon , ingen som du måste redogöra och försvara dina val mot,  annat en mot dig själv, veta varför du gör som du gör"!

Det kändes som en lättnad att höra.... Så simpelt men sant!

Nu var det gjort det som jag så länge pratat om.. att börja blogga! Det känns så bra att bara få skriva av sig.  Förut bodde jag på en hästgård med mina djur och barn, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Efter fem år så insåg jag att det inte fungerade längre, saker och ting var inte som det borde eller som det såg ut att vara.

Just nu i skrivandets stund är jag och mina barn och hundarna, inneboende hos en kompis i hennes hus. Det är ganska trångt men det fungerar.Mina hästar har jag slussat ut på tillfälliga boenden, där de får stanna tills vidare.

Många av mina bekanta anser att jag är fullkomligt galen som lämnade gården och fästman men jag klarade inte av det mer.Det är lätt att vara dömmande mot andra när man inte vet hela sanningen. Ibland kan det vara värt att stanna till och skrapa lite på ytan, då framträder en helt annan sanning en den man först såg.